Tänkte jag skulle berätta om vårt sämsta återbesök någonsin. När vi kommer dit visste dem inte ens att vi skulle komma! (Då läkaren i fredags var jättebra så hade hon antingen tryckt på fel knapp när hon skulle spara informationen eller hade en fullspäckad natt och missade att diktera) så först vi sitta i väntrummet en timma innan de ens visst var dem skulle börja. Sen kom äntligen en sköterska och hämtade oss, Linus fick väga sig, de kollade BT och tog urinsticka. Sen satt vi och vänta i 2.5 timma innan läkaren kom. Och dem frågade vad vi gjorde här. Joo vi skulle komma tillbaka med urinprov och ansluten blodprov samt information om hur vi ska gå vidare. Jaha vi får väl kolla journalen och komma tillbaka då.

Självklart kan man få vänta länge på en läkare när man hamnar på akuten eller dagjouren men när ingen har koll på något så blir man frustrerad. Läkaren kan väl i alla fall ta en titt i journalen innan man kommer in till patienten. Det blev bestämt att ett blodprov, puls och temp. skulle tas. Vi fick instruktioner på hur och när kortisonet ska trappas ut så efter nästan fem timmar fick vi åka hem. Ett besök som brukar ta max en timma!

Eftermiddagen/kvällen har varit väldigt lugn barnen har lekt bra ihop:) Nu ligger barnen och sover och laddar för veckans sista dag på dagis/fritis.

Idag skulle fritis ta bussen ner till Sollebrunn och ha massa aktiviteter o gymnastiksalen med sollebrunns fritis. Kul att dem hittar på lite annat under lovet. Linus och Hanna ska ju bara gå imorgon också sen har dem ledigt. På torsdag kommer S och lilla T hit och myser och på kvällen blir det hockey. Kusinen ska spela uppvisningsmatch i periodpausen under Frölunda-Djurgården :)

Fredagen ska vi bara mysa hoppas jag i alla fall! För på lördag är det fullt upp, först hockeyträning sen ska Linus på kalas. Och efter det ska vi alla iväg på kalas och fira syster och hennes sambo.

Nu ska jag vila och ladda batterierna inför eftermiddagen med fyra ungar:)