Älskade morfar!!! Inte nu inte än! Jag vet att du är där du vill vara, du är hos älskade mormor nu. Ni sitter där uppe bland molnen spelar kort och pratar om allt vi har gjort! För även om mormor varit däruppe ett tag är hon så nyfiken att hon inte missat något vi alla har gjort här! Men jag saknar er så det gör ont!! Jag hade inte velat att du skulle bli sittandes och inte kunna varken prata eller gå. Men jag hade önskat att ni båda stannat här mycket längre!! Världens bästa morfar världens bästa mormor. Älskar er och hos mig finns ni för alltid!!!!

Varför är livet så jävla orättvist? När är det nog?