Igår vaknade jag med svullet ansikte och sprängande huvudvärk, kände pulsen i huvudet och för varje slag sprängde det. Tillslut tog jag mig upp och kände mig bättre med lite kaffe och frukost. Svullnaden gick ner lite och pulserandet slutade ganska snart efter jag började röra på mig. G tjatade om att jag skulle ringa till näl men då det kändes bättre ville jag vänta lite. Mamma hade nog också velat ha fått mig att ringa men jag lovade att det ska göras idag. Så om 5 min ska jag ringa.

Inatt när lillan skulle äta vaknade jag utan någon känning men under matstunden kom pulserandet ordentligt, det blev värre när jag lade mig ner igen så jag fick upp och röra lite på mig. Svullnaden har gått upp lite och när jag lämnade sonen på dagis så "blixtrade" ute i kanterna av ögonen. Pulserandet har nu släppt men antar att inte min blodtrycksmedicin hjälper!

Men nog om det, dags att ringa Näl och sedan ska Hanna ha mat igen:)

Känsliga läsare varnas!

Som ni vet blev jag inlagd på antenatalmottagningen den 20/9 för misstänkt havandeskapsförgiftning, vilket det visade sig att det inte var. Dock var ju mina njurvärden inte bra! Låg på  150 och uppåt och under förra graviditeten låg dem på 50, så det kan man ju själv räkna ut att det inte var bra. Jag fick då istället sättas igång, vi låg där och väntade på detta men sen fick jag permission över helgen och då bara komma in för att få kortison i dropp. Men då hade värdena stigit ännu mer så på söndagen när vi kom in vid 9-tiden bestämde de sig för att sätta igång det hela på direkten. Planen var att bli igångsatt på måndagen.

Först fick jag en salva som skulle få igång värkarna, och visst började det. Lite mensvärk och sedan mer och mer. Vid 16-tiden satte de in en kateter som skulle hjälpa livmodertappen att öppna sig, och de kom sedan och drog i denna varannan timme. Vi tillbringa tiden med kortspel och småpromenader mellan värkarna som nu började göra ont men var ju inte särskilt regelbundna. Både jag och G började bli trötta, vi var sega från veckan också då man bara legat och väntat. Vid 00, kom de återigen och försökte dra i kateterna men den rörde sig inte, precis efteråt gick jag på toa och det kändes konstigt och helt plötsligt trilla katetern ut. Barnmorskan fick nog en chock, eftersom den inte rörde sig innan var tanken att jag skulle få något att sova på men hon gick iväg och pratade med förlossningsläkaren och de bestämdes att istället ta hål på fosterhinnan.

Nu började värkarna göra ont, jag fick även dropp som skulle få igång värkarna mer och började då med lustgas. Vi var båda lite oroliga för den då jag sist fick för hög dos och blev väldigt ledsen så vi ökade aldrig styrkan utan körde på samma även när jag senare kanske behövt lite starkare. Vågar inte säga exakt tid men tror runt 4 kom de för att göra en spinalbedövning, dock tyckte jag att det då började trycka på så när lokalbedövningen var satt kände de men neej du är bara öppen 6 cm. Så de ska fortsätta med bedövningen, jag får inte krysta men vill inget annat så precis innan hon ska sätta spinalbedövningen och jag inte kan hålla emot så känner barnmorskan en gång till och då är det bara en liten "tapp" kvar så bedövningen sattes aldrig. (Detta vara alltså max 5 minuter efter att jag bara var öppen 6cm)

Jag fick nu lägga mig på rygg och hon bad mig försöka andas igen några värkar till då hon var själv därinne. Men det gick sådär en krystande och hon sa att hon såg huvudet, sen andades jag mig igenom en och sen gick det inte. Hur mycket hon än sa håll emot, så tre eller fyra  krystande till så var vår lilla Hanna ute. Plopp sa det bara! Det var ingen som var med på detta riktigt, den andra barnmorskan/förlossningsläkaren hann knappt in i rummet!

Nu var vi helt plötsligt tvåbarnsföräldrar 24 dagar för tidigt, ingen av barnmorskorna sa något så jag tillslut fick jag fråga om det var en Hanna!?

Trots att allt gick så fort så behövdes bara ett stygn, tack o lov! O vår prinsessa mådde bra. Sen blev vi flyttade till BB och där blev vi kvar tills på lördagen, då hon var för tidigt född ville de ha koll ordentligt på att hon gick upp i vikt och sen var det ju mina njurvärden som inte sjönk.

Det var planerat för en njurbiopsi på fredagen 30/9 men då hade jag för lång blödningstid och den blev inställd, vilket för min del nog var skönt eftersom jag fick komma hem och landa lite om så bara över helgen.

Fragminet sattes ut (blodförtunnande) och blödningstiden var på måndagen okej. Så på tisdagen gjordes min njurbiopsi, jag som är sjuukt spruträdd blev transporterad med dessa gigantiska nålar ner till rummet där det skulle göras och blev stucken 4 ggr med bedövningen och jag behöver nog inte säga hur hemskt jag tyckte det var! Sen fick jag ligga hela dagen, tills kl 17 då fick jag äntligen röra på mig. Dock fick jag inte gå ut men det var skönt att ställa sig upp och duscha och inte bara ligga. På onsdagen fick vi vänta och vänta tillslut kom de och sa att de preliminära besked de kunde ge var att det fanns en gammal nedsatthet av njuren men den var såpass liten så det behövdes inga cellgifter och den är inte aktiv. Jag fick åka hem med kortison, (nedsatt dos), blodtrycksmedicin, fragminsprutor (som glenn fick hjälpa mig med) och något för att inte få magsår.

Onsdagen veckan efter var jag på återbesök för att ta prover, fick sedan åka hem för att få svaren på telefon. Vilket inte var några roliga nyheter, njurvärdena hade igen höjts och då stämde ju inte de överens med vad njurbiopsin visade så kortisonen ökades och jag fick tid för ännu en njurbiopsi! Dock kunde jag nu sluta med fragminsprutorna.

Så nu i tisdags åkte vi återigen till Näl för njurbiopsi på onsdagmorgon. När vi kommer in går allt så fort de tar proverna med en gång och jag får iväg och kolla blödningstiden och det var okej. Dock tar de inget blodtryck på mig, varken när jag kom in eller på kvällen. Jag reflekterade lite över detta men kände att jag ska väl inte göra deras jobb de vet väl var dem gör! På morgonen kommer de och tar blodtrycket vilket då ligger på 180/100 och mitt undertryck har legat där så jag tänker inte mer på det. Blir sen transporterad ner igen och ligger där och väntar på läkarna, supernervös och då kommer de in och säger att trycket är för högt de vågar inte göra någon biopsi. Så nu får vi återigen vänta och vänta tror klockan var närmare 15 innan vi äntligen kunde ta oss hem. Då väntade vi på att barnläkaren skullle kolla så doserna på medicinerna inte ska gå ut i mjölken. Nu har dock min mjöl sinat väldigt så jag har nästan inget att ge henne i vilket fall och det har nog med att göra att jag inte mår bra och är orolig över allt runt omkring. Men som tur är finns ju bra ersättning att ge även om jag väldigt gärna hade ammat helt och hållet!! Men vi får försöka ta en sak i taget.

Idag vaknade jag med pulserande huvudvärk och svullet ansikte så imorgon ska jag ringa och kolla så inte detta är något de är oroliga för annars ska jag tillbaka och ta nya prover på torsdag. Jag hoppas ju verkligen att värdena går ner och att de ångrar sig och inte behöver göra någon biopsi men mest av allt vill jag bara att de ska hitta vad det är så vi kan börja njuta ordentligt av vårat lilla underverk här hemma!! Så just nu är det ju bara att vänta och se!

Hanna mår i alla fall bra och det är ju det allra viktigtaste hon hade i fredags gått upp och vägde 3020 och var 50 lång.:)

Nu ska jag mysa med stolta storebror i soffan en stund!

Klockan 04.45 26/9 föddes vår lilla prinsesssa Hanna 2576 gram och 46 lång. Lilla skruttan! Idag är hon 3 veckor och 5 dagar och på BVC igår hade hon växt ordentligt 3020gram och 50 lång=) Så nu börjar hon bli stor;)

Det är mycket som hänt och alldeles för mycket som blivit framflyttat pga det ena eller andra. Ska försöka få ihop hela historien nån dag. från förlossning tills idag.

om inte annat så för min egen skull så ska försöka komma ihåg att varna känsliga läsare senare, då alla inte är så roade av förlossningsberättelser!

Lillan har inatt hållit mig vaken mellan 01.40-04.40 (sista gången jag kollade klockan i alla falll) så i morse var det en mycket trött mamma som matade. Sen sov vi en stund tilll medans pappan i huset fixade frukost=) Nu väntar vi på att han ska komma hem så vi kan se om vi ska få komma ut en sväng idag!

Nu ropar storebror. Ha en bra dag!